anetteeriksson

Sitter i min ensamhet & kikar igenom gamla inlägg. Känns så otroligt längesen på något vis. fast det inte är det, egentligen. Jag är en annan person idag, på många vis - men andra inte. Jag har ju hittat tillbaka till den jag sökte i mörkret & paniken av allt jag drunkade i en gång i tiden. Fast jag tror aldrig man blir klar med sig själv, man utvecklas & lär sig nytt. Alltid & om igen. Men jag är mer tillfreds med mig själv idag. Jag mår bra & jag är lycklig. Jag är också kär. Helt otroligt, sjukt kär. Men jag vet, att det var inte jag som kammade hem vinsten på egen hand  i det förra loppet. Vad jag tänker på ofta & saknar idag i mitt liv, något så otroligt, är er - mina vänner. Även om alla är spridda så långt bort & på olika platser känns det på något vis också som att det är precis så det ska vara - just nu. Men, det hindrar mig inte från att sakna er så otroligt & det vi hade. Hur framtiden blir får bara tiden utvisa. En dag i taget får tas. & jag måste i allafall bara skriva det här & nu, att om ni inte vet så ska ni läsa nu & aldrig glömma. Jag minns varje sekund kring er med värme & det var än obeskrivligt stor hjälp ni gav mig i allt. Nu ska det levas ♥