anetteeriksson

Sitter & funderar. Tänker & känner. Detdär med rädsla. Vem bestämmer vad man är rädd för? Vem är det som får säga vad du borde eller ska frukta? Sin egna rädsla är det bara en själv som kan uppleva. Det är inget man styr. Den bara finns. Eller så är det just det den inte gör. Om jag säger att jag är rädd för det som inte kan vidröra mig, inte allt detdär som finns rumtomkring. Det ända jag är rädd för är nog mig själv & det jag kan ådstakomma. Det min idioti kan leda till. Inget annat skrämmer mig likaså, inget annat kan skada mig på samma sätt. Hur jag än gör & hur jag än blir vill jag vara mig själv & vara den som blev styrd av mitt eget. Man får se vad som är meningen & vart man hamnar mitt i det hela. För jag blir trött på tillrättavisande. & det är långifrån på detta sätt jag fungerar. En hemskt dåligt sätt att försöka tämnja en vild & enorm envishet.

Ha en bra dag sköningar♥