anetteeriksson

Tydligen är det en sån dag idag, en sån dag då jag bara känner mig trög & tom, bara sådär. Än en gång tycker jag att tiden går fruktansvärt sakta & jag vill bara att den ska flyta fram. Fort, fort, fort. Jag vill inte ha idag eller imorgon. Jag vill ha nästa vecka & nästa månad. Jag vill inte ha nu, jag vill ha sen. Hela tiden detdär med att jag tror att tiden ska hjälpa till med det mesta, som att det är tiden som är svar på en del smärta & annan plåga. Så är det kankse inte ens. Men bara känslan av det gör att jag vill. Framtid. Jag vill hoppa fram. Spola litegrann. Annars har jag för andra natten i rad sovit i över 10h. Vart denna urartade trötthet kommer ifrån, eller snarare varför den kom tillbaka vet jag inte. & det trots att den inte är särskilt välkommen. Kankse var ett dygn i min ensamhet lite för mycke för mig själv. Jag är trots allt så fruktansvärt dålig på det. Även om jag trott att jag börjat greppa det litegrann.