anetteeriksson

Drömde inatt att jag skrattade. Ni vet sådär, vulgärt & okontrollerat som jag ibland kan. Sådär som jag själv tycker det var en evighet sedan jag gjorde. Det är underligt & ledsamt när man kommer på sig själv med det, att man brukade, att man inte längre gör. Att man har försämrats & sjunkit. Inte till det bättre, utan till det motsatta. Men inatt drömde jag att jag skrattade, & liksom jag lever mig in i varenda annan dröm, så vaknade jag i tron om att jag skrattat hela natten. Det blev lätt att gå upp, & jag hade till & med några minuter över innan jag tog mig ut i den bittra vinterkylan & begav mig mot målet. Bra gick det också, när jag hör mig själv prata vet jag inte riktigt vad jag ska tro, men jag får hopp. Det är något inom mig själv som vill i allafall, & det är nog den lilla men ack så viktiga tyngden i det helas betydelse.

Dagens plan är att ta mig ner på stan & traska runt eller bara fika i evigheters evighet med Maja. Det har jag sett fram emot. & så äntligen kan jag få banken fixad också. Men först ska hon vakna & jag ska handla med mum & kanske ta en långis med tboy. Denhär dagen blir nog bra.