anetteeriksson

Denhär dagen har gått så fort. Gick upp ganska så sent, tyvärr som vanligt. Hann vattna blommorna åt grannen som jag lovat, käka lite lunch & sitta av en stund i solen. Sen var det bara att sätta sig i bilen & iväg rulla. Yepp - hade bil. Tro det eller ej men det är fan så mycket skönare att cykla. Denna slående värme & sedan dessa köer som proppar alla vägar. Men har man tboy med sig så har man. & han då. Så fin & otroligt snäll han vart alla gånger jag vart tvungen att ta med honom. Inte gnällt eller pipt, inte sprungit iväg. Nej tvärtom, han har vart sammarbetsvillig. Men idag var han en envis gnällspik som ville ha 100% av min uppmärksamhet. Allra hellst skulle jag sitta & klappa på han 24/7 & då jag satt mig i fotöljen bredde han ut sig över mina knän. Gosen. Han har blivit mer sådär på sista tiden. Uppmärksamhets-freak. Men då han är med i jobbet är det inte till någon fördel, min irritation steg något. Sjukt varmt har det också vart. Flera gånger har mitt huvud hamnat på efterkälke då jag gjort en förhastad rörelse. Allt har resulterat i en galen trötthet. Jag håller sakta men säkert på att ta mig til min säng. Även om jag känner mig slut i både kropp & skalle vet jag att jag inte kommer kunna låta bli att läsa dendär boken heller. & imorgon bitti är det jobb igen. Ibland saknar jag smått min sida hjag hade förr. Dendär som gjorde att jag ständigt var pigg & inte klagade vare sig jag fått 6 eller 3 timmars sömn. Den planen hade aldrig fungerat idag. Aldrig. Jag är väl kanske mer mänsklig nu. Men fortfarande kan jag inte alltid svara på en del frågor. Som varför jag känner mig så uppgiven idag. Eller så fort jag kommer över tröskeln till dörren. Nu ska jag ta mig vidare i processen. Upp - säng. Men först tandborstning. Godnatt sockerpopps♥