anetteeriksson

Som ett litet plåster på såret, eller något. Förstår inte hur en mor- & dotter kan vara så olika & gå från 0 till 180 på en sekund. Eller så är vi det, lika. Vi har i allafall envisheten oss mellan fint fördelad. & det finns varken lust eller energi till att sätta ord på den irritation jag just nu känner. Bägaren fick rinna över ikväll. Det har den ändå inte gjort på väldigt länge. Så någon gång fick det väl hända. En nedsmulad relation, eller en aldrig existerande. Ajaj. Eller så var det på något vis accepterat redan från början. Vi delar nog skulden jämnt. Vi hörs imorn finisar♥