Aldrig hata
Gah, vilken trög dag. Kände min tungt pressad mot madrassen när jag vaknade imorse. Det är sådär molnigt så att man inte ser annat än det, solen finns liksom inte & heller ingen ljusspricka någonstans. Det blir inte bättre av att allt annat är totalt färglöst heller. Det gör mig bokstavligt talat trött, jag skulle antagligen somna på dirr om jag la mig ner nu. Det är iaf skönt att någonstans veta att det är vädret som förmodligen bär anledning till denna känsla idag.
Har inte gjort något speciellt heller, vart nere på stan en snabbis & fixat. Kollade även in en steghylla, men blev inte tillräckligt impad. Pratat i telefon har jag också gjort, med både Sthlm & Uppsala. Jag verkligen känner i hela kroppen hur mycket jag önskar att jag kunde knäppa till med fingret - & befinna mig på en annan plats på sekunden. Då man hör ljuden & målar upp bilder i sina tankar, vart som hellst men inte här. Jag har faktiskt aldrig vart den som hatat lilla Mora eller kunnat hålla med dem som sagt det. Visst, Mora är litet & det erbjuder inte mycket. Men jag känner att jag skulle kunna trivas & må bra vart jag än befann mig eller levde - bara jag hade ett liv & det omgett av människor som betyder mycket för mig & som jag mår bra av. Resten kan man alltid bearbeta & förrändra runt omkring, men just den biten måste man känna att man har. Jag trivs här när jag mår bra & får det, men då jag inte har något av det vet jag att jag inte borde vara här. Men fortvarande, jag kommer inte hata denhär stan. Jag vet iaf att jag måste bort, om en tid - för en tid.
♥
