Incident
Kaffe på väggen. Trenden med den färgen inom inredningsvärlden fick idag en ny innerbörd för mig, bokstavligt talat - kaffe på väggen. Har gått runt med dåsig huvudvärk & en urkopplad känsla mest hela dagen. Ungefär som en hint av bakfylla. Efter en promenix med hundarna & efter att ha kryssat lite House & That 70's show i tvsoffan kom jag på att det kanske var en kopp kaffe min kropp teg om. Tänkt, & gjort. Gick till köket för att fixa till det. När väl vattnet kokat upp & jag hällt upp det, skulle jag ta fram mjölken. På något vis gled paketet ur mitt grepp och landade rätt på koppkanten. Ner föll alltihop, och det blev bara ett ända kaffe-splasch över hela köket. Det är helt otroligt, det skvätte överallt. Ända upp i taket, över golv & matta, diskbänk, skåp & lådor, kylskåpet.. + över mig. Bränndes gjorde det också. Och mina nytvättade gosmjukisar fick inte förbli det. Det var bara att sätta igång att svabba & torka, sa min kropp. Medan mitt huvud skrek & svor i någon minut. Men egentligen var jag tyst.
Nu sitter jag och väntar mest på att tiden ska gå. Om ca 1h är det Desperate houswives, ännu mer tvsoffa alltså. Skulle ringt lite folk egentligen hade jag tänkt, för att prata lite. Det är vad jag vill, men det blir nog inte av ikväll. För jag är inte så pratig ändå, inte idag. Får ta det imorgon. Kooks plattorna rullar också på, jag är smått beroende av musik tror jag. Är det inte någon skiva som spelas så går ju radion på högvarv. Men det gör inget, musik är bra.
Mjah. Finns nog inte så mycket mer att skriva ändå.. Jag har inte riktigt fattat att K åkt än tror jag. Bara lite. Nu känner jag att jag är lite mer ensam, iaf 'fysiskt'. Det är så fint att kunna ringa när som helst, att höra av sig och veta att man får svar. Fina och stöttande ord jag försöker ta till mig. Men ändå, jag kan inte vara spontan längre. Vem ska dricka te med mig nu? Ta en promenix eller bara vara när man får en stund över? Jag är inte så svår stimulerad egentligen. Men det går inte alls då jag är ensam. Inte alls.
Pusspåer.
♥
