anetteeriksson

Hela dagen har vart som att försöka röra sig i slajm eller liknande. Gosh, va ogillat. Tiden har tickat ännu saktare än vad jag kan låta mig minnas, & det som för att påminna mig om det också, jag vill bara skrika kom igen då för fan. Jag hatar det. Bara för att jag vill få imorgon, ny dag & ny månad. Jag vill vidare & lämna lite bakom, fram i tiden för nytt. Mest av allt vill jag bara kicka igång denhär veckan som jag ju faktiskt råkar se fram emot, något att göra varje dag. Lite jobb, lite nöje & några måsten. Så som jag vill ha det, så som jag gillar det. Men bara för det så vill inte denna dagen ta slut - känns det som. Det är mycket som känns, visst är det så.

Hur som helst, har fått lite sysselsättning såhär på kvällen - jag har upptäckt Skype. Så sitter & tittar & pratar, har mitt te & i bakrunden spelar lite skivor. Jag känner mig liksom mindre ensam, hur tragiskt är inte det då? Hahah. Men det hjälpte lite smått & får tiden att gå, det är uppskattat det. 

                                                                                    ♥