anetteeriksson

Letade efter mitt pass igår & resultatet blev en röra i alla lådor. Redde ut den värsta idag, & hamnade mitt bland mina gamla anteckningsböcker. Jag har skrivit ner känslor & tankar i ganska exakt ett år. Varför vet jag inte riktigt, någonstans måste jag ha känt ett behov. Någonstans gör jag det väl fortvarande, då jag fortvarande sitter med min penna & blocket. Kladdar ner allt mellan himmel & jord, viktigt eller helt ointressant. Det mesta. Började bläddra i just det häfte där maj-april 'dokumenterats'. Jag har sparat varenda blad ut varenda lilla samling som förvandlats till text. Men jag har aldrig läst dem. Om jag gör det någon dag vet jag inte. Det är många sidor sammanlagt. & ja har vart lite rädd för vilka meningar orden bildat. Det fick jag smått bevisat. Ingen rädsla vaknade visserligen till liv, jag känner mig smått starkare idag. Men det gör ont, för jag minns. & jag blir lite förvånad, även om jag minns så kändes det lite värre då jag läste. Som om jag själv på något sätt bemildrat den film som om & om igen spelas upp i mitt huvud, hårt analyserad, jämt & ständigt. Jag är glad att jag inte befinner mig där idag. Jag har kommit en bit på vägen. En dag önskar jag att jag läser allt dedär & känner att jag lever motsattsen.