anetteeriksson

Denna dagen har vart konstig. Konstig & lång. Det var inte först än på kvällen då jag kom hem från jobbet & satt mig ner, med noll planer för kvällen & ingen lista inprintad i huvudet på saker som skulle göras. Ingen sysselsättning, måsten eller borde'n. Plötsligt blev kvällen väldigt lång & jag känner en inre oro krypa i mig. Jag fick också känna på lite trötthet & harkel från insidan. Jag tror jag skulle må bra av att få sova en morgon utan att vakna till en klocka. Även om jag numer är kroppsligt inställd på att tydligen vakna alldeles innan 8 varenda eviga morgon. Imorgon lite för tidigt är det meningen att jag ska vara på ett möte, men jag orkar fan inte. Så dåligt. Så som jag inte vill låta mig vara. Men just nu känner jag mig lite för svag för det mesta. Jag önskar inget hellre än att få ligga timme efter timme imorgon under mitt täcke. Slippa behöva kliva upp & ta mig ut. Jag jobbar inte imorgon, inte heller på fredag. Dock måste jag ner på stan på fredag, sen jobb-helg igen. Hur mycket det än tar emot att ställa in mötet imorgon så tar det emot ännu mer att veta att jag ska vara där. Jag är inte med på rätt sätt just nu. Jag kan inte ge av mig på det sätt jag kanske kan en annan dag. Det får bli så.

Saknar sthlm något. Eller så gör jag inte det, eller så saknar jag något annat. Något saknar jag. Jag vill inte känna så just här. Men sanningen är att så fort jag satt min fot här igen så hade jag så jävla svårt med dendär kontrollen. Jag har svårt att veta vad jag behöver, & ännu svårare att förstå.

Jag hatar nerförsbackar.

                                                                                       ♥